Jag är född och uppväxt på en liten gård i Lerdala, Västergötland. Jag började åka skidor lika tidigt som jag kunde gå, lite tack vare min familj där alla gillade att vara ute i spåren. Det jag fastnade för var hur kul jag tyckte att det var att vara på träning och tävling med klubbkompisarna, men framförallt så gillade jag känslan av att svischa fram på snön.

Även fast att jag gillade när det gick fort, så gick det inte så jättefort i början. Jag var ingen stjärna som liten. Jag kämpade oftast om placeringarna i mitten av resultatlistorna. Det var först efter att jag lyckats ta mig in på skidgymnasiet i Gällivare som det började hända lite. Vann junior SM som artonåring och det gav mersmak!

Lyckades aldrig riktigt på Junior VM men dåvarande förbundskapten Inge Bråten trodde så pass mycket på mig att jag tidigt fick chansen i A-landslaget. Kändes grymt coolt att få vara med i landslaget och jag försökte göra det jag kunde för att hänga med Södergren, Olsson och de andra. Den hårda matchningen tillsammans med en enorm hunger i mig tog mig efter något år upp till seger i världscupen i Gällivare. Min första världscupseger var såklart väldigt häftigt för mig och det var extra kul att det var på min hemmaplan!

Den segern banade vägen för mig och efter det så har det genom åren blivit 3 OS-guld,
1 VM-guld och totalt 5 silver och brons. Jag är grymt glad för det men än inte mätt! Hungern och motivationen för fler medaljer är lika stor, om inte större!

Nu bor jag i Gällivare tillsammans med min sambo Anna och vår dotter Tuva. Vi håller på och bygger hus så här vi blir nog kvar några år! Här har jag perfekt utgångspunkt för träningen, men även för alla mina intressen. Jag gillar verkligen att vara i skogen eller uppe på fjället för jakt eller för att göra turer. Mycket har hänt för mig som skidåkare genom åren och jag haft glädjen att få lära känna många härliga människor och lyckas några gånger på tävlingarna. Känslan att stå på skidor är fortfarande lika kul!